French 1690-1743 Nicolas Lancret (22 January 1690 ?C 14 September 1743), French painter, was born in Paris, and became a brilliant depicter of light comedy which reflected the tastes and manners of French society under the regent Orleans. His first master was Pierre d'Ulin, but his acquaintance with and admiration for Watteau induced him to leave d'Ulin for Gillot, whose pupil Watteau had been. Two pictures painted by Lancret and exhibited on the Place Dauphine had a great success, which laid the foundation of his fortune, and, it is said, estranged Watteau, who had been complimented as their author. Lancret's work cannot now, however, be taken for that of Watteau, for both in drawing and in painting his touch, although intelligent, is dry, hard and wanting in that quality which distinguished his great model; these characteristics are due possibly in part to the fact that he had been for some time in training under an engraver. The number of his paintings (of which over eighty have been engraved) is immense; he executed a few portraits and attempted historical composition, but his favorite subjects were balls, fairs, village weddings, etc. The British Museum possesses an admirable series of studies by Lancret in red chalk, and the National Gallery, London, shows four paintings--the "Four Ages of Man" (engraved by Desplaces and l'Armessin), cited by d'Argenville amongst the principal works of Lancret. In 1719 he was received as Academician, and became councillor in 1735; in 1741 he married a grandchild of Boursault, author of Aesop at Court.  Related Paintings of Nicolas Lancret :. | Woman on a Swing | Portrait of Charles Le Brun | La remise de l'Ordre du Saint-Esprit dans la chapelle de Versailles | The Marriage Contract | Winter (mk05) |
Related Artists:
David Allan
13 February 1744 C 6 August 1796) was a Scottish painter, best known for historical subjects. He was born at Alloa in central Scotland. On leaving Foulis's academy of painting at Glasgow (1762), after seven years' successful study, he obtained the patronage of Lord Cathcart and of Erskine of Mar, on whose estate he had been born. Erskine made it possible for him to travel to Rome (1764), where he remained for several years engaged principally in copying the old masters. Among the original works which he then painted was the "Origin of Portraiture", now in the National Gallery at Edinburgh--representing a Corinthian maid drawing her lover's shadow--well known through Domenico Cunego's excellent engraving. This won him the gold medal given by the Academy of St Luke in the year 1773 for the best specimen of historical composition.
Frank Street
American, 1893-1944
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.